To the outside the dead leaves, they're on the lawn, before they died, had trees to hang their hope

Tänkte visa lite bilder från senaste månaderna (hemskt men sant hur ickeaktiv jag är här). Helt blandat med foton från fotouppgifter tagna på skolan och från en annan fotouppgift som jag och Minna gjorde tillsammans för någon lördag sedan samt god mat och dricka och fina tjejer från Finlandsresan för cirkus en månad sedan.

Den svarta rymden

FÖRLÅT mina kära vänner för min frånvaro. Jag vet inte vad jag ska skriva eller visa här längre, så jag väljer helt enkelt att låta bli.
Jag har börjat tvåan nu, på estetiskt bild, och pluggandet är igång. Jag dansar måndag, tisdag, onsdag och torsdag, umgås med fina vänner och pluggar resten av tiden, så förstår ni, mina trogna läsare som av någon anledning hänger kvar här i hopp om att jag ska spränga ur mig något trevligt, att jag inte riktigt hinner? (eller kanske inte har någon lust).
Hur som helst, tack för att ni hänger kvar här av en anledning jag inte kan se. Tänkte också berätta att det är 102 dagar kvar tills jag och bästa Emelie åker till Indien. Så om typ 143 dagar får ni Indien bilder, mest troligt.
Tills dess (eller kanske innan, om min lust finns där) så hänger jag på tumblr (där mitt namn är densvartarymden.tumblr.com) samt på instagram (heter även densvartarymden där) (hehe kenttext i mitt hjärta). Så då vet ni.

När idag blir igår, kommer du att älska mig ändå?

Åh älskade Kent. Allt var så himla perfekt igår, saknade dock ett par låtar som spelades i Eskilstuna. Men det började regna, precis så Petroleum började spelas (ni som har koll på Kent förstår vad jag menar hehe), så otroligt perfekt. Lovar att vädergudarna hörde introt och sen; regn, smyger ner och viskar nya språk.... och började ösa ner en massa regn. Ni som läser det här och inte har lyssnat på Kent eller inte tycker om Kent, förlåt men jag måste bara säga att ni har gått miste om nånting så obegripligt stort (hehe kentfans förstår att det där var lite roligt också). Så. Nu ska jag sluta snacka om detta fantastiska band och be er alla att lyssna lite.
 

Du är det enda här som brinner, ge aldrig upp stå aldrig still


Det spelar ingen roll om du håller mig hårt, ingen kommer att minnas om 100 år

Från en fika med en fin Linnea i lördags. Jag och Linnea åker och ser Kent imorgon. Kan. Inte. Tro. Det.

När jag blir grå, när jag faller, orkar du för två?

Så himla mycket har hänt under de senaste tre veckorna. Har hunnit med att umgås massor med fina släktingar och busat med småkusiner i mängder söderut. Jag såg även Kent live i Eskilstuna den 20 juli med finaste Emma (Emma som jag var volontär med i Indien för de som vill veta). Så otroligt underbart, så underbart att jag var tvungen att bestämma mig för att se ett av världens bästa band live igen, så på fredag blir det repris. Kent i Sundsvall. Så himla glad.
Den här veckan har jag spenderat i Finland med Dansväxthuset (eller vi var jag, Maja och Linnea eftersom alla andra dansväxthusare var upptagna med annat), dansat massor, sett 22 dansföreställningar och slagit mina axklar blå. Sedan kom jag hem och har fikat med en fin Linnea, myst med en fin Emelie, gjort karamelliserade popcorn med en fin Anna och busat lugnt med en fin Lina.

Ridån går ner och ljusen släcks, kvar finns bara sägner


Har spenderat de senaste dagarna hos min fina vän Emelie och varit på en massa olika danssaker! Bland annat en koreografitävling som var idag, där flickorna ovan vann två pris, publikens val och ett hederspris av juryn! Tyvärr vann de inte själva tävlingen så att de gick till final, men de var så himla duktiga ändå.


She belongs somewhere else, where pain isn't hope


Jag har drömt om de fina indiska barnen två nätter i rad nu, vilket inte har hänt på flera veckor. Jag hade just börjar känna att jag nog klarar av de 187 dagarna som är kvar. Sedan blir jag påmind genom de där drömmarna igen och saknaden tar över mig. Det är så svårt att vara så långt borta från något man så gärna vill vara nära, medan hjärnan på något vis bara driver med en och utsätter en för smärtan man får då man vaknar och inser att det bara var en dröm.


And the subsequent catastrophe has since haunted me like a fiberglass ghost


It hurts to set you free, but you'll never follow me


Så himla rolig kväll med ES1b (som kanske räknas som ES2b nu?). Grillning, en massa prat och även en Frejamusikal. Så himla sorgligt att det bara var ett år sedan vi gjorde våran musikal. Vill bara skruva tillbaka tiden och uppleva det hela en gång till.


Fingers crossed, my time is coming now


Climb is all we know, when thaw is not below us


Första året på gymnasiet=check. Skolavslutningen är nu avklarad, nu väntar en superrolig kväll!


Nothing you say can or will ever penetrate these walls that I create, when you spew that barrage of insulting words.

Då min vän Linnea fotograferar mitt rum.


Please don't allow your voice to fade, don't fall so weak to fault or blame, to give yourself reason for an end.



Brännboll för alla bildare på vår skola. Vi hade tänkt köra all in med 80-tals träningskläder, men det blev bara några få som var med på det i slutändan. Lovar att det var kläderna som gjorde att vi vann turneringen mot tvåorna och treorna.


There's a chance that I'll start to wonder if this was the thing to do


Fikar på skolan (fikar helatiden, jepp).


Om

Min profilbild

RSS 2.0