To the outside the dead leaves, they're on the lawn, before they died, had trees to hang their hope
Den svarta rymden
Jag har börjat tvåan nu, på estetiskt bild, och pluggandet är igång. Jag dansar måndag, tisdag, onsdag och torsdag, umgås med fina vänner och pluggar resten av tiden, så förstår ni, mina trogna läsare som av någon anledning hänger kvar här i hopp om att jag ska spränga ur mig något trevligt, att jag inte riktigt hinner? (eller kanske inte har någon lust).
Hur som helst, tack för att ni hänger kvar här av en anledning jag inte kan se. Tänkte också berätta att det är 102 dagar kvar tills jag och bästa Emelie åker till Indien. Så om typ 143 dagar får ni Indien bilder, mest troligt.
Tills dess (eller kanske innan, om min lust finns där) så hänger jag på tumblr (där mitt namn är densvartarymden.tumblr.com) samt på instagram (heter även densvartarymden där) (hehe kenttext i mitt hjärta). Så då vet ni.
När idag blir igår, kommer du att älska mig ändå?
Du är det enda här som brinner, ge aldrig upp stå aldrig still
Det spelar ingen roll om du håller mig hårt, ingen kommer att minnas om 100 år
När jag blir grå, när jag faller, orkar du för två?
Ridån går ner och ljusen släcks, kvar finns bara sägner
Har spenderat de senaste dagarna hos min fina vän Emelie och varit på en massa olika danssaker! Bland annat en koreografitävling som var idag, där flickorna ovan vann två pris, publikens val och ett hederspris av juryn! Tyvärr vann de inte själva tävlingen så att de gick till final, men de var så himla duktiga ändå.
She belongs somewhere else, where pain isn't hope
Jag har drömt om de fina indiska barnen två nätter i rad nu, vilket inte har hänt på flera veckor. Jag hade just börjar känna att jag nog klarar av de 187 dagarna som är kvar. Sedan blir jag påmind genom de där drömmarna igen och saknaden tar över mig. Det är så svårt att vara så långt borta från något man så gärna vill vara nära, medan hjärnan på något vis bara driver med en och utsätter en för smärtan man får då man vaknar och inser att det bara var en dröm.
And the subsequent catastrophe has since haunted me like a fiberglass ghost
It hurts to set you free, but you'll never follow me
Så himla rolig kväll med ES1b (som kanske räknas som ES2b nu?). Grillning, en massa prat och även en Frejamusikal. Så himla sorgligt att det bara var ett år sedan vi gjorde våran musikal. Vill bara skruva tillbaka tiden och uppleva det hela en gång till.
Fingers crossed, my time is coming now
Climb is all we know, when thaw is not below us
Första året på gymnasiet=check. Skolavslutningen är nu avklarad, nu väntar en superrolig kväll!
Nothing you say can or will ever penetrate these walls that I create, when you spew that barrage of insulting words.
Då min vän Linnea fotograferar mitt rum.
Please don't allow your voice to fade, don't fall so weak to fault or blame, to give yourself reason for an end.
Brännboll för alla bildare på vår skola. Vi hade tänkt köra all in med 80-tals träningskläder, men det blev bara några få som var med på det i slutändan. Lovar att det var kläderna som gjorde att vi vann turneringen mot tvåorna och treorna.
There's a chance that I'll start to wonder if this was the thing to do
Fikar på skolan (fikar helatiden, jepp).
